Så förbannat Arg!

Jaaa, jag har försökt få i Isaacs medicin nu i 3 1/5 timma!! SÅ ska det ju inte behöva vara!!! Han bara skriker.. blir så ledsen. Fast jag försäker tygla mig, jag tjatar å tjatar. Tillslut orkar jag inte...
:(  Så jävla jobbigt.. ! Vet inga knep längre, jag har slut på dom. jag har försökt men inget fungerar, å snart är det dax
för hans eftermiddags dos! SKIT KUL!!
Nu har min sambo kommit hem, får se om han lyckas bättre än mig!
NU e jag så trött,,,, skriver mera sen


Over And Out

Hemsk Mamma?

Är jag verkligen så hemsk? Tyvärr hör ja inte hur jag låter de e bara andra som kan döma mig utifrån min ton.  Jag hade ett intressant samtal med min mamma, hon tycker jag låter tom när jag talar till min son. De är ju inge kul att höra, men bra att man får kritik för hur ja låter, får då vet jag att jag kan ändra på mig, om jag nu låter så hemsk mot mitt barn :( 
Tom, Inga känslor? Jag tänker inte bortförklarar mig ett jävla dugg. Jag tyckte det var bra att jag fick höra det. 
Jag tänker efter innan jag talar med Isaac nu mera. Kan förklara såhär: Självklart att jag älskar mitt charmtroll, men har också gått och tänkt på varför jag har ett beteende mot honom som jag har... Jo, ALLA dessa jävla PROBLEM, men försöker bortse ifrån dom, och fokusera på mitt barn, ibland är det inte så lätt. Jag vet att det är ett jobb att uppfostra ett barn, det är extra jobbigt i trotsåldern, där Isaac är nu. Men han har också en sjukdom som gör det extra jobbigt, ibland vet jag inte hur jag ska bete mig inför folk. sånt tycker jag är jävligt jobbigt, när folk stirrar då Isaac skriker eller grinar :( Då vet jag inte hur jag ska ta vra på situationen... Jo jag vet jag låter som en knasig tjej som inte ens kan ta hand om sitt barn.. Klart jag kan ta hand om honom, de handlar inte om de, utan de handlar om mitt beteende egentemot honom.  Inners inne ÄLSKAR jag mitt barn, självklart. Men kan ha svårt att visa det på bästa sätt, jag kanske inte vet hur man visar (?) Låter konstigt, men så är det. Jag hör olika historier om min uppväxt så jag vet inte vilken jag ska tro på, båda låter lika illa... Vill helst inte lyssna.. Tack... Men Omedvetet brukar man ge sitt/sina barn den uppväxt man själv haft. Jag försöker komma min son närmare... Men det kommer kanske ta tid.
När Isaac blev 8 månader fick han feberkramp, det var bara början på en lång RESA med många problem, sen fick han diagnosen Epilepsi (4.e Juli 2007) Medicin sattes in... Under dessa 2 år har vi inte gjort annat än åkt in och ut på sjukhus... I okt 07 fick han ytteligare en diagnos Celiaki = Glutenintolerans.... Han tål alltså inte VETE, RÅG, KORN, MALT..Osv.. Jag kan hellre leva med celiaki än EP, men nu är livet såhär, bara att acceptera för tillfället.
Jobbfronen: Ja det är åt Helvete med STORT H. Varken jag eller Simon får ngt jobb som vi verkligen KÄMPAR för att få. Just nu verkar det vara så att dom som vill HA jobb får sitta hemma och leva på A-kassa eller Soc, men dom som vill ligga hemma och är sjukskrivna dom SKA ut och jobba!!! Alltså vad är detta för samhälle, jag är för FAN Svensk, och VILL HA ETT JOBB!! Men kan inte få det pga att min son har EP. Detta är sjukt, blir anställda så rädda för att man har ett sjut barn? Dom tänker oftast "Mycket Vabbdagar" Men de behöver inte vara så att just JAG behöver vabba och vara borta i 10 vekor eller så, jag och min sambo kan turas om att vara hemma.
Allt detta kan bero på mitt beteende gente mot min son. Hur jag än kämpar, så e jag inte glad :( Jag som var en glad tjej som såg fram emot att få en liten bebis, jag fick ingen förlossnings deprison. Men har gått in i ide känns det som nu. När ska jag komma ur min koma? Komma tillbaka till verkligenheten? Känns som att jag är fast i ett tom rum, där det inte finns ngt. Jag har inga känslor i kroppen just nu, pga alla problem vi har... DEt är hemskt jag vet, men innerst inne finns det känslor, för jag blir glad och stolt när Isaac upprepar ord/bokstäver osv.
Så nu har jag skrivit av mig lite, och hoppas på att jag ska må bättre, detta kanske kan hjälpa mig i min deprision? Den verkar jag få komma ur alldels ensam, får stöd av mamma.. *jätte glad* men vorde kul om man kunde få stöd av sin sambo, den man bor ihop med! Nä, inte ens det, därför är det extra jobbigt.... :( men men de ska inte gå ut över Isaac... Jag kommer fortsätta käpa tills jag blir helt återställd.... För jag är en glad och positiv tjej, med mkt humor och otroligt smart. men jag har så dåligt självförtroende, så jag vågar inte tro på det, men så är det... VÅGA TRO!! Men det kommer ta sin tid... Tur att jag har denna blogg...
Snart ska Simon ha datorn, han ska kolla på sitt favorit program på arabiska.
Så jag ska titta på en teknad/animerad film med Isaac, Vi båda älskar Bilar/ Cars.. :)
Fortsätter skriva imorn kväll, om hur jag mår och framstegen med min lilla prins... Se ya..
puss och kram.

Min Son Har Epilepsi, Vi Hoppas På Att Den Växer Bort Med Tiden!

Ja då var det dags att uppdatera lite, som sagt så har min son EP. Diagnosen fick vi i Juli i år. Både jag å Simon tyckte han nickade till och försvann, tappade saker, ramlade omkull det är såkallade "frånvaroattacker" Inget jag blev rädd för, jag hade väntat mig det, eftersom jag kände igen symptomen han har. Har läst lite om EP, så jag hade förväntat mig svaret. Så nu under en tid har Isaac varit sjuk, han var på dagis den 27 sep, jag kom å hämtade honom efter jobbet, han var jätte trött de såg jag på honom. Vi gick hem la oss och vilade de var jätte mysigt. Senare under kvällen satt han i köket med mormor (som lagade mat) Plötsligt bara ramlade han bakåt (som när han får sina frånvaroattacker) men blev stel min mamma tog upp honom å skrek : "Han får kramp!!!!" Jag rusade ut i köket men han bara till hallen, å tog honom intill mig å sa "Det är lugnt" då var det feberkramp han hade. Men ringde ändå ambulans för jag ville att en läkare skulle kolla på honom. Han piggnade till när vi kom till sjukhuset (*puh* jätte skönt tyckte jag) Då visade det sig att han har "Falsk krupp" För dom hörde hans hosta. jag kände mig bara så Smiley ja. vi fick komma hem några timmar senare. När de var läggdags la jag en kudde under madrassen så att han skulle få sova med huvudändan upphöjt (men inte för mkt) så att svullnaden i halsen skulle gå ner. Jag hörde att han började huttra, tänkte jag "fryser han?" jag tog honom till våran säng tog tempen 38.9 oj. Runt 1.30 var det dags igen för att krampa, gav honom Diazepam (lugnande så att kramperna ska dämpas) Han sov. Men runt 4.30 var de dags igen, jag blev galen, å vi gav honom en ny. dom upphörde (med tanke på mina erfarenheter sedan tidigare kramper, så vågade vi inte vänta) Jag ville inte att han skulle krampa i 2-3 timmar. Vid 9 gick vi upp åt frukost, vi hade tänkt gå ut å handla men NÄÄ inte det inte. kl 9.45 var det dags igen för en ny kramp men då var det 1a "Grand Mal"- anfallet han fick, men jag ringde då hans läkare och frågade hur mkt man får ge ett barn Diazepam (kallas även stesolid) nä hon ville att vi skulle komma in med honom så att en läkare fick titta på honom. Vi satt på akuten upp till 2 timmar innan en läkare kom å tittade på honom. sen vart det väntrummet igen ca 45minuter lr mer Smiley minns inte. Vi fick åka hem efter att Isaac blivit undersökt. Vi tog inte ut glädjen i förskott. Sånt är meningslöst vid sånna här tillfällen. Jag kunde inte sova, var så orolig att han skulle få nya kramper. Igår huttrade han igen å jag tyckte inte att det såg normalt ut, jag sa till Simon att han är på väg att få en kramp igen "Nää det är ingen fara" säger han. men andå tänkte jag för mig själv. Åh vad händer, han får STORA ryckningar jag som låg bredvid honom å observerade honom noga såg att de var ngt på G, å mkt riktigt, dags igen, för EP anfallet Grand Mal. då gjorde vi som läkaren sa.. Vänta några minuter typ 5-10 minuter (ett sånt anfall får inte hålla på mer än 5minuter) Jag hade ingen lust å kolla klockan och på Isaacs anfall men jag väntade 2 minuter den släppte inte så då fick han sin medicin, efter 10minuter släppte den. Men det är inge kul att titta på när sitt eget barn har ett EP anfall. De är den värsta situationen en förälder kan råka ut för. Men nu mår min lilla prins bra, man kan inte tro att han har lunginflammation :) Han är så duktig min lilla prins. <3 <3 <3 Jag Älskar dej mitt hjärta.


Dax För Sjukhuset Igen

Ja, i onsdags... Var de dax igen. Jag såg Isaac låg i min säg å huttra, tog tempen, 38.8 Jag tänkte: Det kommer ett krampanfall snart. Han började rycka rund 18:30, 18:50 ringde jag ambulans eftersom han inte slutade krampa, fast han hade fått 5ml "klysma" (Stesolid) När ambulansen kom gav dom en till. den gav sig inte.. De var bara att åka in till SÖS (Vi hade redan varit inne akut med honom tidigare eftersom han hade haft feber i 6 dagar, vi kanske bara hade varit hemma i 1 timme) där tog dom massa prover, han slutade inte krampa, kl 19:15 sövdes han, sen for han med abmulansen till ALB (Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna (Karolisnka Sjh) Vi satt kvar på SÖS och inväntade taxi..Det kändes "jätte kul" *host* Vi satte oss i taxin då viasde sig att kortet inte funkade, så vi var väl kvar där 30 minuter å både jag å Simon blev jätte stressade eftersom våran son hade åkt i väg.. Vi ville till honom fort som attan. Sös hade fel på sitt system i datorerna *trist* men dom var jätte underbara å hjälpsamma ändå. Tillslut bestämmde vi oss för att betala själva å åka iväg.. När vi kom dit till ALB fick vi lite info om vad dom gjort. suck.. Då ligger han i respirator, som hjälpte honom att andas, (som han gjorde 1a gången han åkte in för kramper och hamnade på ALB i samma postion) alla minnen kom tillbaka som jag helst ville glömma, inne på BIVA tog dom äl hand om honom, vi fick vänta ett bra tag innan vi fick träffa honom. Smiley De tog röntken på honom å han har en medel lunginflammation... Smiley Han fick ligga på BIVA tills på trosdag eftermiddag, Då vi fick ett eget rum på Avd Q80. Underbar personal som tog hand om oss dessa 4 dagar.. *Tack så jätte mkt* och personalen på BIVA helt underbara!! De e vad som har hänt. Skriver nått mera roligare senare hoppas jag. Massa kramar från oss..

Fick ett

samtal av Isaacs epilepsisköterska, och hon hade provsvaren redan idag.. Vi måste öka dosen till min lilla sockerbit, Känns skit jobbigt och trist att behöva ge honom medicin :(  ursh. Tänker på vissa föräldrar som måste ge sina/sitt barn medicin flera ggr dagligen, för att dom lever med ett sjukt barn, de kan ju inte vara kul, men ändå accepterar vi de, för vi slutar ju INTE Älska våra barn för att dom plötsligt har (lr är födda med) en sjukdom. Självklart älskar och värderar man barnet i FÖRSTA hand ! 
Jag å Simon och Isaac var ju och bytta handtaget idag, belv jätte glad när han körde fram vagnen till oss å förklarade vad som skett. Vart kanon nöjd! Det heter ju : "Den Som Väntar På Något Gott Väntar  Aldrig För Lääänge" har jag ju hört.. hihi
Sen handlade vi lite (kanske inte direkt intressant) efter det åkte vi hem.. Kanske inte heller intressant..
Just nu lyssnar jag på en jätte gammal skiva som har suttit i strion läääääääääääääääääääääääänge  Smurfhits 12 tror jag de är.  Skiver mer senare  kra på er

Isaac

Står med sina fötter i pappas fin skor, det är ett tecken på att "Jag vill gå ut" haha Så söt. Jag är så stolt över dig min lilla Prins, DU är det finaste jag har.  Persika heter "pita pita" Mamma säger han jätte ofta, *Glad* 
Ska snart ut å fixa barnvagnen, Är så trött på att fått vänta i 14månader för att få ett nytt handtag.. Ska det vara så?? Ska mna behöva VÄNTA så länge för att få ett nytt handtag till sitt barns barnvagn????  NÄÄÄ det tycker inte jag.. Sen förstår jag inte heller varför jag LYSSNADE på många som TJATADE på mig att jag skulle STÄLLA Isaac i Dagiskö? Varför lyssnade jag inte på MIG själv? När man är inneboende som vi är så vill inte jag skaffa dagisplats åt honom, för att sen kanske vi får flytta till en egen lägenhet, å då måste man helt plötsligt byta, å jag tänker mest på Isaacs EP. Dom vill ha lugn och ro. Appropå lugn och ro, NÄR i H-vete ska min familj få det? När ska jag få känna STÖD? DEtta snack om att hjälpa till ? DE har jag fortfarande inte SETT. MKT Snack och LITEN Versktad!!!  Varje kväll innan jag går och lägger mig skiver jag några rader i mion dagbok om vad som intr'ffat under dagen. Rätt kul när jag läser den står det nästan samma sak..  :( inga roliga grejer alltså. Nä nu ska vi ut i parken å leka av oss lite för att sen bege oss till Babyproffsen på Hornsgatan för att få ett nytt handtag. Känns förjävligt att behöva vänta såhär länge.. Vi hörs ha det toppen allesammans. Kram å hej.

Jag ser..

Att jag inte kan skriva ordentligt. Men jag ser också att min layout är nu fixad *STOLT*  :D Ja idag har det hänt massor, Varit på sjukhuset med Isaac, han skulle ta sitt prov eftersom han har EP (Epilepsi) Vi frågade massa frågor och dom frågade oss en massa frågor sen fick vi gå hem. efter en halvtimma träffade jag min BÄSTA vän Sara, vi gick till Skanstull (Simon å Isaac var ju självklart med) åt lite lunch, hade det mysigt pratade massor. Sen promenerade vi hemåt. Efter vi kommit hem så åkte Sara hem till sig. Isaac blev då jätte ledsen han ville att Fadder Sara hem.
(När Isaac döptes den 14 Januari 2007 så valde jag Sara som Fadder) Ja jag vet inte mera vad jag ska skriva... Orkar inte sitta framför datorn just nu ska lägga mig raklång ett tag... kramisar

Trist

Väder.. ursh de bara regnar.. och jag får inte denna sida att funka. Försäker ändra min layout vill inte ha denna med hjärta på för mna ser inte min test bakom.... skit trist... :(( Jätte arg..
Vet inte om vi ska ut och handla.. ?  Verkarinte vara så intressant... Man sitter bara och spelar på sin dator istället för att umgås med familjen...
Jag är inte med i miljögruppen så kom inte och äg till mig att JAG ska rensa rabbatten.... Jag kan hjälpa till de kan jag ..


NÄÄÄÄÄ är så arg så jag måste gå en sväng...
kram

Blir

GALEN försöker ändra min Design här på bloggen så man ser texten.. Men det funkar ju inte. Vet inte hur många ggr jag klickat på "välj stilmall" men det är ändå samma som jag hade innan.. Blir så förbannad...
:((

Sitter själv. Nästan kryper

Ja idag när min sambo gick i väg och handlade, la jag Isaac i gymmet, men då ville han inte ligga ner utan sitta upp det förstår jag för då ser dom ju bättre om dom får sitta upp. en underbar känsla att se en 5 månaders bebis sitta upp, dom brukar inte kunna sitta förän vid 6-7 månaders tid.. Våran bebis är lite speciell. Han är  50% Svensk 50% Arab.
Hans pappa kommer i från Egypten. *Kristen*  Så Isaac kommer att bli 2 språkig. Det är jätte kul.
Men iaf återigen tillbaka då han kan sitta upp Underbart. det roligaste va då han ställde sig på knäna... vilken upplevelse..

Kramisar