Hemsk Mamma?
Är jag verkligen så hemsk? Tyvärr hör ja inte hur jag låter de e bara andra som kan döma mig utifrån min ton. Jag hade ett intressant samtal med min mamma, hon tycker jag låter tom när jag talar till min son. De är ju inge kul att höra, men bra att man får kritik för hur ja låter, får då vet jag att jag kan ändra på mig, om jag nu låter så hemsk mot mitt barn :(
Tom, Inga känslor? Jag tänker inte bortförklarar mig ett jävla dugg. Jag tyckte det var bra att jag fick höra det.
Jag tänker efter innan jag talar med Isaac nu mera. Kan förklara såhär: Självklart att jag älskar mitt charmtroll, men har också gått och tänkt på varför jag har ett beteende mot honom som jag har... Jo, ALLA dessa jävla PROBLEM, men försöker bortse ifrån dom, och fokusera på mitt barn, ibland är det inte så lätt. Jag vet att det är ett jobb att uppfostra ett barn, det är extra jobbigt i trotsåldern, där Isaac är nu. Men han har också en sjukdom som gör det extra jobbigt, ibland vet jag inte hur jag ska bete mig inför folk. sånt tycker jag är jävligt jobbigt, när folk stirrar då Isaac skriker eller grinar :( Då vet jag inte hur jag ska ta vra på situationen... Jo jag vet jag låter som en knasig tjej som inte ens kan ta hand om sitt barn.. Klart jag kan ta hand om honom, de handlar inte om de, utan de handlar om mitt beteende egentemot honom. Inners inne ÄLSKAR jag mitt barn, självklart. Men kan ha svårt att visa det på bästa sätt, jag kanske inte vet hur man visar (?) Låter konstigt, men så är det. Jag hör olika historier om min uppväxt så jag vet inte vilken jag ska tro på, båda låter lika illa... Vill helst inte lyssna.. Tack... Men Omedvetet brukar man ge sitt/sina barn den uppväxt man själv haft. Jag försöker komma min son närmare... Men det kommer kanske ta tid.
När Isaac blev 8 månader fick han feberkramp, det var bara början på en lång RESA med många problem, sen fick han diagnosen Epilepsi (4.e Juli 2007) Medicin sattes in... Under dessa 2 år har vi inte gjort annat än åkt in och ut på sjukhus... I okt 07 fick han ytteligare en diagnos Celiaki = Glutenintolerans.... Han tål alltså inte VETE, RÅG, KORN, MALT..Osv.. Jag kan hellre leva med celiaki än EP, men nu är livet såhär, bara att acceptera för tillfället.
Jobbfronen: Ja det är åt Helvete med STORT H. Varken jag eller Simon får ngt jobb som vi verkligen KÄMPAR för att få. Just nu verkar det vara så att dom som vill HA jobb får sitta hemma och leva på A-kassa eller Soc, men dom som vill ligga hemma och är sjukskrivna dom SKA ut och jobba!!! Alltså vad är detta för samhälle, jag är för FAN Svensk, och VILL HA ETT JOBB!! Men kan inte få det pga att min son har EP. Detta är sjukt, blir anställda så rädda för att man har ett sjut barn? Dom tänker oftast "Mycket Vabbdagar" Men de behöver inte vara så att just JAG behöver vabba och vara borta i 10 vekor eller så, jag och min sambo kan turas om att vara hemma.
Allt detta kan bero på mitt beteende gente mot min son. Hur jag än kämpar, så e jag inte glad :( Jag som var en glad tjej som såg fram emot att få en liten bebis, jag fick ingen förlossnings deprison. Men har gått in i ide känns det som nu. När ska jag komma ur min koma? Komma tillbaka till verkligenheten? Känns som att jag är fast i ett tom rum, där det inte finns ngt. Jag har inga känslor i kroppen just nu, pga alla problem vi har... DEt är hemskt jag vet, men innerst inne finns det känslor, för jag blir glad och stolt när Isaac upprepar ord/bokstäver osv.
Så nu har jag skrivit av mig lite, och hoppas på att jag ska må bättre, detta kanske kan hjälpa mig i min deprision? Den verkar jag få komma ur alldels ensam, får stöd av mamma.. *jätte glad* men vorde kul om man kunde få stöd av sin sambo, den man bor ihop med! Nä, inte ens det, därför är det extra jobbigt.... :( men men de ska inte gå ut över Isaac... Jag kommer fortsätta käpa tills jag blir helt återställd.... För jag är en glad och positiv tjej, med mkt humor och otroligt smart. men jag har så dåligt självförtroende, så jag vågar inte tro på det, men så är det... VÅGA TRO!! Men det kommer ta sin tid... Tur att jag har denna blogg...
Snart ska Simon ha datorn, han ska kolla på sitt favorit program på arabiska.
Så jag ska titta på en teknad/animerad film med Isaac, Vi båda älskar Bilar/ Cars.. :)
Fortsätter skriva imorn kväll, om hur jag mår och framstegen med min lilla prins... Se ya..
puss och kram.
Tom, Inga känslor? Jag tänker inte bortförklarar mig ett jävla dugg. Jag tyckte det var bra att jag fick höra det.
Jag tänker efter innan jag talar med Isaac nu mera. Kan förklara såhär: Självklart att jag älskar mitt charmtroll, men har också gått och tänkt på varför jag har ett beteende mot honom som jag har... Jo, ALLA dessa jävla PROBLEM, men försöker bortse ifrån dom, och fokusera på mitt barn, ibland är det inte så lätt. Jag vet att det är ett jobb att uppfostra ett barn, det är extra jobbigt i trotsåldern, där Isaac är nu. Men han har också en sjukdom som gör det extra jobbigt, ibland vet jag inte hur jag ska bete mig inför folk. sånt tycker jag är jävligt jobbigt, när folk stirrar då Isaac skriker eller grinar :( Då vet jag inte hur jag ska ta vra på situationen... Jo jag vet jag låter som en knasig tjej som inte ens kan ta hand om sitt barn.. Klart jag kan ta hand om honom, de handlar inte om de, utan de handlar om mitt beteende egentemot honom. Inners inne ÄLSKAR jag mitt barn, självklart. Men kan ha svårt att visa det på bästa sätt, jag kanske inte vet hur man visar (?) Låter konstigt, men så är det. Jag hör olika historier om min uppväxt så jag vet inte vilken jag ska tro på, båda låter lika illa... Vill helst inte lyssna.. Tack... Men Omedvetet brukar man ge sitt/sina barn den uppväxt man själv haft. Jag försöker komma min son närmare... Men det kommer kanske ta tid.
När Isaac blev 8 månader fick han feberkramp, det var bara början på en lång RESA med många problem, sen fick han diagnosen Epilepsi (4.e Juli 2007) Medicin sattes in... Under dessa 2 år har vi inte gjort annat än åkt in och ut på sjukhus... I okt 07 fick han ytteligare en diagnos Celiaki = Glutenintolerans.... Han tål alltså inte VETE, RÅG, KORN, MALT..Osv.. Jag kan hellre leva med celiaki än EP, men nu är livet såhär, bara att acceptera för tillfället.
Jobbfronen: Ja det är åt Helvete med STORT H. Varken jag eller Simon får ngt jobb som vi verkligen KÄMPAR för att få. Just nu verkar det vara så att dom som vill HA jobb får sitta hemma och leva på A-kassa eller Soc, men dom som vill ligga hemma och är sjukskrivna dom SKA ut och jobba!!! Alltså vad är detta för samhälle, jag är för FAN Svensk, och VILL HA ETT JOBB!! Men kan inte få det pga att min son har EP. Detta är sjukt, blir anställda så rädda för att man har ett sjut barn? Dom tänker oftast "Mycket Vabbdagar" Men de behöver inte vara så att just JAG behöver vabba och vara borta i 10 vekor eller så, jag och min sambo kan turas om att vara hemma.
Allt detta kan bero på mitt beteende gente mot min son. Hur jag än kämpar, så e jag inte glad :( Jag som var en glad tjej som såg fram emot att få en liten bebis, jag fick ingen förlossnings deprison. Men har gått in i ide känns det som nu. När ska jag komma ur min koma? Komma tillbaka till verkligenheten? Känns som att jag är fast i ett tom rum, där det inte finns ngt. Jag har inga känslor i kroppen just nu, pga alla problem vi har... DEt är hemskt jag vet, men innerst inne finns det känslor, för jag blir glad och stolt när Isaac upprepar ord/bokstäver osv.
Så nu har jag skrivit av mig lite, och hoppas på att jag ska må bättre, detta kanske kan hjälpa mig i min deprision? Den verkar jag få komma ur alldels ensam, får stöd av mamma.. *jätte glad* men vorde kul om man kunde få stöd av sin sambo, den man bor ihop med! Nä, inte ens det, därför är det extra jobbigt.... :( men men de ska inte gå ut över Isaac... Jag kommer fortsätta käpa tills jag blir helt återställd.... För jag är en glad och positiv tjej, med mkt humor och otroligt smart. men jag har så dåligt självförtroende, så jag vågar inte tro på det, men så är det... VÅGA TRO!! Men det kommer ta sin tid... Tur att jag har denna blogg...
Snart ska Simon ha datorn, han ska kolla på sitt favorit program på arabiska.
Så jag ska titta på en teknad/animerad film med Isaac, Vi båda älskar Bilar/ Cars.. :)
Fortsätter skriva imorn kväll, om hur jag mår och framstegen med min lilla prins... Se ya..
puss och kram.
Kommentarer
Trackback