Äntligen Är...
... Dartorn ledig... Nu när vi har skaffat parabol
(SOM FÖR ÖVRIGT SITTER FEL PÅ BALKONGEN, DET ÄR JAG MEDVETEN OM)
Men nu får dom titta på sina kamel-program och jag kan äntligen BLOGGA igen....
Det kostar liiiiite väl mkt via mobilen...
LITE VARDAGLIGT DRAVEL:
Så nu kan jag sitta här dom timmarna jag har tid eftersom jag verkar ha förlorat jobbet :( DET suger stenhårt måste jag säga. Inge jobb inge pengar, å vi vägrar gå tillbaka till SOC.. Vi kommer säga upp fan allt här hemma då. DÅ menar jag allt! För det är inte värt att ha ngt (TV,Bredband och Telefoni) det blir bara mera utgifter för oss. För det är ngt som SOC inte Räknar med i sina utgifter.. De ända dom kollar på är hur MYCKET inkomst DU har + gör avdrag för ALLT du tjänar!
Så var försiktig när ni lever på soc. Dom gör bara avdrag för hyra och busskort
(beror på hur mkt du tjänar)
Ligger du över nomen så får du avslag, är du frånvarande från Jobbtorg för du avslag
(om du inte pratar med din hadläggare om dina problem förstås, kan dom ha överseende med det och göra undantag)
Gud vad vi hade problem med dom innan dom FATTADE att Isaac verkligen var sjuk. Dom fattade inte HUR sjuk han är.. Dom tog för givet att han skulle bli bättre... Nääää det kan du FET glömma.
Han kommer inte bli frisk. MEN Anfallsfri är möjligt OM han bara får rätt medicin DOS.
Vi hade det så bra när jag jobbade :) Vi var glada och livet lekte, vi fick pengar så vi kunde leva som en normal familj. Nu är vi tillbaka på ruta 1 igen. Kunde inte de privata företaget TA över Sofiagården den 1 januari eller nått nästa år istället, SÅ jag hade fått jobba fram tills dess och sen kanske fått fortsätta ...... ?
TILL NÅGOT LITE HÅRDARE:
Nä men detta är dages SAMHÄLLE... Mindre jobb till lågkomstintagarna. Men mera PENGAR till dom som redan tjänar miljoner....
Skit i dom som ligger ner.....
Jag vet inte hur mycket jag orkar kämpa! Min kropp tar stryck av detta både psykiskt och fysiskt! Jag kämpar så mycket så jag mår dåligt av det... Så ska det väl inte behöva vara? Må dåligt? Jag ska väl må bra av att kämpa? Men tyvärr, gör jag inte det.
Jag känner att jag har knappt ingenting kvar.. Jag vill leva för min son. Men det är knappt jag orkar göra det... DÅ är det kört alltså.
Det som är mest frustrerande är att han är så sjuk att varken jag eller min sambo kan jobba så mkt som vi är berättigad till. Då menar jag ingen av oss kan jobba HELTID.
Vi kan BARA jobba DELTID. För vi måste tänka på vår son i 1:a hand! Han går först av ALLT!
Jag tänker inte sluta kämpa. jag försöker så gott jag kan att hålla modet uppe, men det kan jag säga är inte lätt. Inte i dagens läge.
Jag vill inte att NI ska tycka synd om mig för att jag har detta liv.
Nu vart jag alldeles tom i kroppen.....
Uppdaterar när jag vill skriva mer.
Kram på er.